Smältvatten, sand, snö och gräs.
Mmm.

Dottern vill att jag ritar figurer som hon kan rita av.
Jag är inte bara mamma, jag är sjukt imponerad. Hennes har mer karaktär och känsla.






Man kan inte lyfta på armarna utan att klänningen hakar fast på tutorna, men lyfta på armarna är överskattat.
(Och definitivt något jag kommer undvika under kommande semester.)
Lindex 349 pix.
Det kan bli mycket finare än såhär.

Jag ska visa dem den här bilden när hon är i tonåren, och han inte.
Man kan inte tro att det lilla änglaansiktet som sitter på armstödet gav sin far inte mindre än tre högerkrokar inatt. Rakt på näsan.
Han feberyrade om ett spöke han sett. Maken kunde hålla sig för skratt, men det har inte jag kunnat idag. Jag kan fortfarande höra ljudet av en liten näve som slår. Och slår. Och slår.
Jag har nästan skrivit en bok.

Det är bara ett h som ska bort och ett u som ska in.






